1. O JEsu! när jagh hädan skal/
Och andan min vpgifwa/
För winning skattar jagh thet fall;
Hos tigh får jagh tå blifwa.
Min kropp han sås här dödelig/
Men skal ståå vp odödelig/
Fast härlig och förklarad.
2. Jagh kläder af förgänglighet/
Blijr lös af syndsens bande;
Ikläder migh stoor salighet/
Vthi the lefwandes lande.
Ther Himmels kronan för migh står/
Then jagh af HErrans hand tå får/
Som jagh haar efterlängtat.
3. Jagh kommer af ett brusand’ haaf
På rätta glädie stranden/
Min kropp han lägges nedh i graaf/
Men Gudh vptager andan.
Vhr mörckret kommer jagh til lius/
Vhr fattigdom til ett rijkt huus/
Från oro til godh hwilo.
4. Min sorg i frögd förwandlad är/
För jordisk hyddon slätta
Ett Paradis Gudh migh beskär/
Ett ewigt lijf för thetta.
Min ögon öpnas/ warda klaar/
Jagh lijf i döden funnit haar:
Så haar all sorg en ända.
5. Ty thetta lijf är idel dödh/
Man må thet lijf eij nämna/
Behäfftat med stoor ångst och nödh/
Och taar i grafwen ända.
Ju längre jagh här lefwa får/
Ju närmar jagh til grafwen går.
Min dödzstund ändtlig nalkas.
6. O vsle lijf/ o bräcklighet!
Ho tigh kan rätt betrachta/
Han må tin lust och härlighet
Eij synnerligen achta.
Men döden är nu ingen dödh/
En gång til lifwet/ frij från nödh/
Förlossning af elände.
7. O dödh! tu äst them fromom godh/
Och bitter för the arga:
Sachtmodigheten gier tu roo/
Men fäller högmod marga:
Och fattigdom får ewigt nogh/
Men girigheten måste doch
I ewigheten brista.
8. Kom JEsu/ tu min Frälserman/
Kom/ föör migh til thet lifwet/
Ther tu äst på Gudz högra hand/
Then tu migh hafwer gifwit.
Lät migh fullborda så mitt lopp/
At siälen tages til tigh op/
Til the vthwaldas skara.