1.
O, fröjden er deraf, I Jesu vänner
Att edra namn stå skrifna i hans sår.
Hvad gör det då, om verlden er ej känner?
Den gode herden känner sina får.
2.
Hvad namn vi här i denna verlden bära,
Hur litet kommer ändock an derpå.
Den högsta adel, lycka, fröjd och ära
Är den att vara barn åt Gud ändå.
3.
Se här fröjd, som ej för oss skall tryta,
Som ej med jordens stormar blåser bort.
Med verldens barn vi ej har lust att byta,
Ty deras glädje är i sanning kort.
4.
Farväl med denna verldens usla fröjder,
De hafva sorge och samvetsagg med sig.
Min själ Gud lyfter upp till ljusa höjder,
Denr verldens glädje icke frestar mig.
5.
P hvilen fröjd, o vilken salig lycka,
Att icke någon makt, hur stark den är,
Oss utur Jesu starka hand kan rycka,
Ty trofast han uti sin famn oss bär!
6.
Från våra hufvud ej ett hår skall falla,
Förr'n Herren vill, ty så han sjelf har sagt.
Vår käre fader räknat har dem alla
Och håller troget om de sina vakt.
7.
Om Gud är för oss, hvem kan mot oss vara?
O frukta icke dig, du klena hjord.
Om alla dagar här ej äro klara,
Det går ju ändock hem på Herrens ord.
8.
Det står Guds folk en sabbatsro tillbaka,
Der uppe väntar oss en evig fröjd,
Och snart få vi gå hem och se och smaka
All salighet hos Gud i himlens höjd.