1.
O att den elden redan brunne,
som du, o Jesus, tända vill!
O att all världen redan funne
den frid, som hör Guds rike till!
2.
Visst glimmar re'n i mörka natten
en liten gnista här och där;
visst är den stora frälsningsskatten
för månget hjärta dyr och kär,
3.
Men låt den elden spridas vida
och gör den skatten vida känd;
i tron ditt löfte vi förbida,
att Anden rikligt blir oss sänd!
4.
Kom snart, o Jesus, till oss alla
och värm oss med din kärleksglöd!
Låt oss ej längre gå så kalla
för egen och för andras nöd!
5.
Låt nådens bud till alla föras,
giv åt ditt rikes framgång fart,
så att ditt lov dock måtte höras
från alla världens ändar snart!
6.
Och stärk din eld i våra hjärtan,
bränn bort, bränn bort allt eget slagg;
men lindra även luttringssmärtan
med din hugsvalans ljuva dagg!
7.
Låt alla egna nästen brinna,
de usla brunnar torka ut
och alla egna stöd försvinna,
då blir du ensam Gud till slut!
8.
Du, du är värdig, du allena,
att hava ära, lov och pris;
ack, håll oss alltid vid det ena,
att du är ensam god och vis!
9.
Men dina svaga lemmar, Herre,
ack, låt dem icke söndra sig!
De äro få, så mycket värre,
om de ej äro ett i dig.
10.
De äro få, de äro svaga,
men håll dem med din starka hand.
Lär dem att älska och fördraga,
knyt till, knyt till ditt kärleksband.
11.
Smält allt, vad åtskilt är, tillsamman,
gör varmt, vad nu är ljumt och kallt;
blås upp den svaga kärleksflamman
och bliv du själv vårt allt i allt!