När skuggor jorden hölja,
När dagens buller dör,
Och blott af flodens bölja
Ett dunkelt brus jag hör,
Från bädden jag mig höjer
Och Zionsharpa tar.
Ditt lof min själ förnöjer,
O Skapare och Far!
Och stjernorna, som tindra
I himlens blåa hus,
Och vågorna, som glindra
I Månans helga ljus,
Och asparne, som bäfva
Med sakta suckars ljud,
Och skuggorna, som sväfva, –
Allt prisar Dig, o Gud!
Och paradisiskt stänker
En glädjedagg min hy.
I själen Ro sig sänker
Och sorg och smärtor fly.
Likt regnbegjutna stänglar
Mitt hjerta lyfter sig
Och alla mörkrets Änglar
Förmå ej mer mot mig.