Uti den Galliska skog Han stod en tänkande yngling
2outgrundlig och djup såsom den tigande natt.
Tankar waknade opp i Hans själ som hastiga Norrsken,
2blodrödt swäfwade de ut öfwer ländernas gräns.
Wettet mognade, kraften steg i rundade skullror,
2Hjernan blef Honom för stor, werlden blef Honom för trång.
Härarne förde Han: — Galliens Fanor, de nyfödda örnar
2pröfwade wingarne först högt öfwer Alpernas topp.
På Pyreneernas höjd Han steg och såg öfwer jorden,
2och uti gruset försänkt under Hans fötter den låg.
Samtiden stred Han emot och hatades derför af denne,
2men dess klandrande hat störde dock aldrig Hans gång.
Ty hwad rörer det wäl den rullande Solen, om äfwen
2ned uppå jorden en ros wänder sig bort från dess ljus?
ostörd går hon ändå sin ban, tills hon sjunker omsider
2liksom Napoleons bort i den blå Ocean.