1.
Men varför är du så förskräckt för Gud,
Och varför flyr du undan faderns armar,
Då han utgav sin Son i blodig skrud
Och av sin blotta kärlek sig förbarmar?
2.
O, människa, si du är köpt med blod,
Ja, du är köpt med Jesu död och smärta!
O, kära själ, säg, har du då väl mod
Att bliva borta från din faders hjärta?
3.
Kom hem, så ropar Gud, kom hem, mitt barn!
Hvi vill du längre bliva kvar i världen
Ack, låt mig lossa dig ur syndens garn,
O, låt mig bli din Gud på levnadsfärden!
4.
Å, spanar faderns blickar efter dig,
Än ropar han till syndare på jorden:
"Kom hem, mitt kära barn, kom hem till mig!
Se, här är ännu rum vid nådaborden."