Matt och duven som en fluga,
vakna jag, då nyss jag fant
hela hovet så charmant:
alla kysstes, alla buga,
mellan vagnars storm och dön;
fröknar nego, hela raden,
och var knekt i vaktparaden
hoppa på en fot i snön.
Jag såg, fröken Frederika
bar ett rosigt garnityr:
med svart släp och coiffyr,
fröken Stina sågs tillika,
skön som blomman i sin vår.
Alla fromt ett ord uttrycka:
Lycka till! - Ma chère, god lycka! -
Lycka till ett gott nytt år!
Kors, vad jag har sovit länge!
Bäst jag gäspar, - Gud ske lov! -
dansar hela Fredrikshof,
i det gladaste umgänge,
och vart hjärta tycks så rent,
med ny underdånig låga:
till sin drottning de sig våga;
men jag kom tre dygn för sent.