36. Helge sände
Sigar att rida
efter Eylimes
enda dotter.
»Bed henne raskt
redo bliva,
om hon vill finna,
fursten vid liv!»
Sigar sade:
37. »Mig haver Helge
hit sänt
att söka samtal,
Svava, med dig;
dig ville hjälten
gärna träffa,
innan den ädelborne
andan uppgav.»
Svava sade:
38. »Hur gick det med Helge
Hjorvards son.
Hårt av sorg
jag hemsökt är,
om han slukats av havet,
om svärd honom bitit;
åt gärningsmannen gengäld
jag giva skall.»
Sigar sade:
39. »Här föll på morgonen
vid Frekastenen
den bäste furste,
som föddes under solen;
avgjord seger
Alf har vunnit,
vad denna gång
till gagn ej var.»
Helge sade:
40. »Hell dig, Svava!
Sorg dig väntar.
Vi se varann i världen
för sista gången.
Blodet flyter
ur furstens sår;
svärdet trängde
tätt intill hjärtat.
41. Jag beder dig, Svava,
- min brud, gråt icke -
om du vill min
mening lyda,
att du åt Hedin
hängiver dig
och unge fursten
ömt älskar.»
Svava sade:
42. »Min menine jag sade
i Munarheim,
då Helge mig röda
ringar gav,
att, då fursten fallit,
jag ej frivilligt skulle
en oberömd furste
famna i kärlek.»
Hedin sade:
43. »Kyss mig, Svava!
Jag svär att ej komma
till Rogheim åter
eller Rodulsfjällen,
förrän Helge Hjorvardsson
jag hämnat har,
den bäste furste,
som föddes under solen.