Rimgärd, Hates dotter, sade:
12 »Vilka härmän äro
i Hatafjorden;
med sköldar är tältat på skeppen.
Raska ni visa er,
rädas ej, tror jag.
Nämnen mig konungens namn!»
Atle sade:
13. Helge han heter,
men härskarn du ej
makt har att men vålla;
järnskydd äro
kring hjältens flotta,
oss tillfoga trollkvinnor intet.»
Rimgärd sade:
14. »Hur kallar du dig,
du karl så stark,
hur nämna dig männen vid namn?
Fursten på dig litar
då han låter dig på skeppet
i fagra stäven stå.»
Atle sade:
15. »Atle jag heter,
ettrig skall jag dig vara,
jättekvinnor göra mig gramse;
den våta stäven
jag värnat ofta
och kvällens trollpackor kvalt.
16. Vad heter du, häxa,
hungrig efter lik?
Tälj oss, troll, om din fader!
Nio mil skulle
längre ned du vara,
Må barrskog växa på din barm!»
Rimgärd sade:
17. »Rimgard jag heter
och Hate min fader,
den väldigaste jätte jag vetat;
många brudar
från bostaden tog han,
tills Helge ihjäl honom högg.»
Atle sade:
18. »Du var, häxa,
framför hövdingens skepp,
i fjordmynnet låg du på lur.
Du hövdingens hjältar
ville giva åt Ran,
om ej spjutet dig i valköttet sprungit.»
Rimgärd sade:
19. »Dårad är du, Atle,
drömma jag tror dig,
du sänker dina ögonbryn i sömn;
min moder låg
framför milde furstens skepp,
jag sänkte Lodvards
söner i sjön.
20. Gnägga skulle du, Atle,
om ej utskuren du vore,
Rimgärd sätter rumpan i vädret.
Baktill, Atle,
ej i bröstet är ditt hjärta,
fast en hingst du låter likt.»
Atle sade:
21. »Som en hingst jag skall dig synas,
om försöka du kan
och från sjön jag stiger å strand.
Du slås sönder och samman,
om sinnet rinner på mig,
och får sänka, Rimgärd, din svans.»
Rimgärd sade:
22. »Gå i land då, Atle,
om du litar på din styrka,
låt oss träffas i Varins vik!
Revbenen, karl,
skall du rätade få,
om du kommer i klorna på mig.»
Atle sade:
23. »Härifrån jag ej går,
förrän folket vaknar
och håller om hövdingen vakt.
Troligt nog är,
att en trollkvinna kommer
och skjuter upp under vårt skepp.»
Rimgärd sade:
24. »Vakna du, Helge,
och vedergäll Rimgärd,
att Hate ned du högg.
Får en enda natt
hos ädlingen hon sova,
är bot för oförrätt bragt.
Helge sade:
25. »Han heter Luden, som får dig,
led är du för mankön,
den tursen i Tollö bor;
en den visaste jätte,
den värste av bergfolket,
åt dig lagom han sig lämpar till man.»
Rimgärd sade:
26. »Henne vill du hellre ha,
som hamnarne granskade
den förra natten bland folket,
en mö, strålande av guld;
starkare hon mig tycktes.
Här steg hon på strand från sjön
och fäste så eder flotta.
Hon ensam vållar,
att jag icke kan
furstens män bliva till bane.»
Helge sade:
27. »Hör du, Rimgärd,
om jag håller dig skadeslös,
säg till fullo för fursten!
Var hon ensam, som frälste
furstens skepp
eller foro de flera till samman?»
Rimgärd sade:
28. »Tre flockar av nio,
dock främst av dem
red en mö under hjälmen mjällvit;
sig fålarne skakade,
da föll ifrån manarna
dagg i djupa dalar,
hagel i höga skogar,
det giver åt jorden gott år;
led var mig den syn, jag såg.»
Atle sade:
29. »Se nu österut, Rimgärd,
om dig råkat har
Helge med död och fördärv.
På hav och på land
är härskarens flotta bärgad
och furstens män ej mindre.
30. Dager är nu, Rimgärd,
men dig har Atle
till döds med samtal sinkat.
Som ett löjligt sjömärke
lär du synas,
där du star i stens skepnad.»