Säg, hvi man i solskensglansen,
liksom myggorna i dansen,
2surrar omkring kupan så!
Firas månne jubelfesten —
eller ställs det till för «presten»
2någon högtid à propos? —
Nej! i dag är bolagsstämma,
som man säger, «för att hämna
2det der nyhetskrämeri't»;
men egentligt, för att «sala
ihop pengar», att betala
2legohjonena i Bi't.
Att ej ljusets stråle tränga
må dit in, gardiner hänga
2före af en sorts chemis,
som tillhört Sanct Brita, prydda
med små crucifix, utsydda
2af en ångerfull novis.
Omkring kupans cirkelväggar
skyllra «skolans» ätteläggar,
2fotade på alla slags
piedestaler; hvilken lystre
samling romantiker, byster,
2grannt pousserade i vax! —
Helgonbilder änglaburna,
sirligt uti trä utskurna!
2talrikt af madonnor se'n,
i små svarta kabinetter
utaf ebenholz, porträtter,
2formade af elfenben! —
Bispens — statsreligionens mönster —
namn är inbrändt på en fönster-
2ruta i antikt manér;
och af B—w, om jag minnes
rätt, en rörlig skuggbild finnes
2hvar han är, när sol'n går ner.
Ifrån nichen, så durchsigtigt
och etheriskt, som ett riktigt
2andeväsen, ur en ram,
gjordt af filigrams-arbete,
Schlegels medeltidsanlete
2tittar melankoliskt fram!
Men af flugor näsvist smutsad,
högst malpropre och oputsad
2uti klumpig, forntids stil,
står i skräpvrån, tvär och butter,
en förfuskad sniden Luther-
2miniatyr-bild i profil.
På bokhyllan är en skara
af September-lagar bara,
2den Kraftfulles nyaste
påbud om censur'n, ett litet
duodesformat i slitet
2skinnband af «il principe».
Herrligt prunka Wingårdsmännen,
dels med stjernor eller spännen,
2dels med kors af rödan guld,
dels med band af vattradt siden,
några vunna uti striden
2För minister-kassans skuld.
Sjelfva patern, visen, kungen
är i kupan med smekungen,
2hvilken ock af andans kraft,
liksom förr på vestra kusten,
suger af hans visdom musten,
2som ett bi ur blommans saft.
De tillhopa skrifva vittra
kritiska artiklar, bittra,
2som extrakt på engelskt salt;
Och «förundransvärda, qvicka»
snillefoster derför blicka
2fram ur Biet öfverallt.
Flux beredd att redigera
små osanningar med mera,
2stretar grensle öfver sin
Kullerstol vid skrifpulpeten
bilden af treenigheten:
2Olsson-Angeldorf-Ang'lin.
Ty det angår kraftmesuren
mot den ledsamma «figuren»,
2som försvenska vågat Strauss,
Och det ljusa ändamålet,
att få boken bränd på bålet
2och boktryckaren heraus.
Dock — hur man det än förklara
vill, ej allt, som det bör vara,
2är! man ser så snöplig ut; —
Redaktionen är nedslagen! —
mån' de Wermländska bidragen
2torka in vid årets slut? —
Mån' för mycket att utstyra,
som sig borde, de der dyra
2extra landsortsbina strök, —
eller gingo sammanskotten
från ståthållarna på slotten,
2liksom Sodom upp i rök? —
Har man öfverröstad blifvit, —
eller är man «tje» vid lifvet, —
2eller ville de ej ge
med sig uti Kämnersrätten? —
har man, som om ved på slätten,
2ondt om fyrkarna kanske?
Fast jargonen den är borte,
såsom «Lieder ohne Worte»
2tala ändå blick och min: —
«Det dansösen är, den snärtan,
som har stulit mod och hjertan
2från oss, arma svenska bin!»
Sex slår klockan, och man hastar
ut; att köpa blomsterqvastar
2hela Redaktionen går; —
glömmer Strauss och alltisamman,
sammanskott och årsproklaman:
2Allt skjuts opp till nästa år!
Snart, vid syn af la cachucha
retas känslorna. Nu sucka
2hör man våra «kyrkliga»:
men vid «nunnans» pas de gråta,
och att «helgerån förlåta»
2re'n de äro färdiga.
Ja! från svärmen en och annan
klerk, med luggen öfver pannan,
2grimma, munbett, hufvudlag,
man i gaffeln se sig tyckte;
men, om eljest detta rykte
2sanning är, «hvad vet väl jag?»