1.
Klappande, klappande, hvem är der?
Wäntande, wäntande, skön han är!
Sådan pilgrim, sällsam, kunglig,
Har du aldrig skådat förr.
Will du ej, min själ, för sådant
Under låta upp din dörr?
2.
Klappande, klappande, än han står,
Wäntande, wäntande, år från år;
Men det är swårt att öppna
Den dörren för den mängd
Utaf tistlar, ogräs, törne,
Som så hårdt den håller stängd.
3.
Klappande, klappande, — står han än ?
Wäntande, wäntande, — hwilken wän!
Ja, den genomstugna handen
Klappar än med tålamod;
Törnekrönt, så mild han wäntar,
Han som gaf för dig sitt blod!