Känner du landet, det härliga rika,
Badat av Mälar- och Östersjövåg,
Hemmet för skördar och minnen tillika,
Fredliga bragder och vikingatåg?
Minns du den stranden där Mälarens bölja
Suckar av kärlek och dansar av lust?
Lyckliga minne, o, får jag dig följa
Hem till den sköna, den älskade kust!
Vänliga hembygd! Solen ej skådar
Skönare land på sin ensliga färd.
Skönare morgon hon aldrig bebådar
Än över dig och din dal och din fjärd.
Vänare ej över land, över sjöar
Aftonens trånande skimmer hon göt,
Än när för dig, dina skär, dina öar
Sorgsen sitt gyllene öga hon slöt.
Vårliga vindar tågen, o, tågen
Hem för att hälsa den älskade bygd!
Hälsen den trogna, den suckande vågen,
Hälsen var boning för kärlek och dygd!
Hälsen var lund, där vi drömde så gärna,
Hälsen var hängbjörk, där trastarna slå!
Sitter därunder en älskande tärna,
Hälsen, o, hälsen den hulda också!