I qvällens skimmer stiger
Ur månbestrålad sjö
En högrest vattenlilja
Med kalk så hvit som snö.
Och rundt kring henne kretsar
En svan, än mera hvit.
Som blommans bleka fägring
Från fjerran lockat hit.
Han sjunger himlens klarhet
Och hafvets spegel blå,
Han prisar qvällens skönhet
Och ser på blomman då.
Han sjunger ystert, eldigt,
Och vekt på samma gång; ―
O blomma, hvita blomma, ―
Förstår du svanens sång?
Fågel Blå.