1.
Jag vet ett namn så dyrt och kärt,
ett namn av liv i sig;
och mer än jord och himmel värt
det namnet är värt för mig
2.
Det klingar som en skön musik,
en ljuvlig hemlandston;
det gör mig glad, det gör mig rik,
fast ännu blott i tron.
3.
Ty se, det talar om en vän,
som, evigt huld och god,
för mig har öppnat himmelen
och löst mig med sitt blod.
4.
Det talar om en fadersfamn,
som för mig öppen står;
det talar om en fridens hamn
där snart jag vila får.
5.
Det talar om en evig nåd,
som räcker till för allt,
om hjälp och kraft i råd och dåd,
när allt syns mörkt och kallt.
6.
Än mer: det talar om en vän,
som varit frestad här
och nu kan hjälpa var och en,
som pint och frestad är.
7.
Och Jesus, Jesus är det namn,
som är så dyrt för mig,
den ljuva ro, den stilla hamn,
som har all frid i sig.
8.
Ack, ingen dödlig kunnat än
fullkomligt prisa det;
därtill behövs i himmelen
helt visst en evighet.
9.
Men under ökenfärden här,
i mörker och i nöd,
mitt solsken dock det namnet är,
mitt liv, min kraft, mitt bröd.
10.
Och när jag står fullkomligt fri
från synd och sorg en gång,
det enda namnet än skall bli
min evigt nya sång.