Lustigt leken gamla gossar!
Klar, som morgonsolen blossar
2mellan molnena,
bland pensionsbref och qvittenser
i min ficka slanten glänser
2genom trasorna.
Förr jag prygel tog och slängar
nu jag goda ord och pengar
2tar af herrarna,
esomoftast gratialer
och hvar jul en blank riksdaler,
2nött i kanterna.
Brännvin som ett vårregn duggar —
limpor äter jag — och tuggar
2blott virginia;
skjortor mig ej mera fela,
nya äro skorna — hela
2kommissbyxorna.
Men i kriget ack vi ledo —
utaf hunger, hvad de svedo
2tomma tarmarna,
och ur porerna i vågor
svetten rann — bland rök och lågor
2hveno kulorna.
Benen voro smala, slappa
liksom dankar, af de knappa
2dagportionerna;
och som sammanslagna bräder
käftarna — som barkadt läder
2torra, läpparna.
O, vi lågo i baracker
utan tak — och på bivacker
1midt i vintrarna;
dock kossakerna vi klådde,
och i bara hjertblod tvådde
2bajonetterna.
Tappert slogs jag i bataljer,
fick blessyrer och medaljer
2vid Walkiala;
och se'n stryk af sjelfva satan
vid det tusan djefla Ratan
2utaf Ryssarna.
Hvar jag der min näsa vände,
hett om öronen det brände;
2polisongerna
sveddes — och på mången hjelte
uti värman blyet smälte
2i moustacherna!
Det var svårt på alla ställen
ifrån Åland opp till fjellen —
2glest om risparna
som om känslor hos de råa,
genompiskade och gråa
2Muskoviterna.
Klarögd, som en aftonstjerna
var min lilla finska tärna;
2men min käresta
mördad blef — det är detsamma —
För sin trohet . . . Fan anamma
2de barbarerna.
Men en knekt ej höfves gråta;
må min svaghet Gud förlåta!
2Marketenterska!
Vi ska läska våra strupar:
tre stop öl och tio supar
2åt kamraterna!
Väl jag krita har, din smärta —
men, för hennes skull, mitt hjerta!
2här är pengarna;
Fan må något skyldig vara
(det förstås för ölet bara),
2skrif opp suparna!
Trumman går — gif akt, soldater!
spott ut bussarna, krabater!
2kröken armarna!
Gör er färdiga att pimpla,
håll till godo med de simpla
2finkeljungfrurna!
Förr vi stodo stela, spända
såsom hackor — och som tända
2ljus i rotarna;
stumma, lystnande — och hörde
på förbannelser — och rörde
2ej på ögona.
Med kokarden midt i skallen
står nu krutsprängd, brun som tallen,
2styf i senorna,
som en kaja full, här sjelfva
flygelkarlen numro elfva
2vid Sprengtportarna!