1.
I nåd du, Herre, på oss tänkt:
Vår jord din rikdom hyser.
Den frukt uti dess sköt vi sänkt
I gyllne mognad lyser.
Välsignelse
Blott du kan ge:
Din högra hand
Åt våra land
Har givit korn och kärna.
2.
Se, axet fälles till vår fot;
Oss fäller dödens glaven.
Av ladan tas vår skörd emot
Och skördaren av graven.
Kanske besår
Om några år
En odlare
Ovetande
Den torva som oss höljer.
3.
Den jord vi ägt oss äger då,
Vårt goda äga andra,
Och nya tjäll kring nejden stå,
Där nya släkten vandra.
Men, Herre, du
Skall liksom nu
Ock låta då
Din sol uppgå
Och skördar pryda jorden.
4.
Allt världsligt flyr, förgår så fort;
Ej må vi därför sörja.
I livet vi din godhet sport,
I döden vi den spörja.
Ty den på dig
Förlitar sig,
Av död ej rörd,
Skall som din skörd
Till dina hyddor samlas.