1.
I Indiens sköna länder,
I palmers skugga der,
Vid Gangesflodens stränder,
Hur skön skön naturen är,
Hedendomen dock bor
Med styggelse qvar,
Hjertat lider,
Under strider,
Ty det ingen sällhet har.
2.
Det var en indisk moder,
Som egde barnen två:
En syster och en broder,
Hon älskar ömt de små;
Lilla flickan var blind,
Gossen frisker och sund.
Hungersnöden,
Bleka döden
Hotar dem hvarenda stund.
3.
Att gudars vrede dämpa
Sin son hon offrar — och,
Fast hjertats känslor kämpa,
Det måste ske ändock.
Hvarför offra din son,
Som du håller så kär?
Hvarför icke just din flicka,
Sjuk, föraktad som hon är?
4.
Den arma moder gifver
Det underbara svar:
»Nog måste gudar gudar hafva
Det bästa som jag har.» —
Men hvad offrar väl du,
Som har Herren till Gud.
Lifvet funnit, friden vunnit,
Och vill vandra i hans bud.