Hvarför grublar du, när dagens stunder
Fläkta ljusa vingarna kring dig,
På en klyftig lösning af de under,
Som i deras krets utbreda sig?
Hvarför grublar du, när nattens timmar
Öppna hvilans famn mot tröttad själ? —
På hvad sätt det underbara glimmar,
Gör detsamma, blott det vill ditt väl.
Hvarför söker du mekaniskt mäta
Stjernans afstånd eller stjernans lopp?
Är det nödigt för din själ att veta
Banans ordning för hvar himlakropp?
Är ej mera lyckligt att förmoda
Någon engel bo i stjernan der,
Som ditt hjerta vinkar till det goda,
Medan du i natten famlar här?
Lilla blomman du vill undersöka,
Undersöka af hvad slag den är.
Kan det väl ditt hjertas skatter öka,
Att du plockar stjelk och blad i sär?
Är det icke nog för själens vinning,
Att den klär den jord, som lif den gaf?
Att den smycka kan en älskad tinning,
Eller smycka någon älskad graf?
Hjernan plågar du, ty du vill veta,
Hvar det helas ursprung döljer sig.
Vill i mull du efter fröet leta,
När dess frukt i höjden ler mot dig? —
Stolt mot ursoln du din flygt vill sträcka;
Men din flygt till dårars mörker bär.
Endast källans våg din törst kan släcka,
Gör dig samma, hvar dess ursprung är.
Hvarför grublar du, när dagens stunder
Fläkta ljusa vingarna kring dig,
På en klyftig lösning af de under,
Som i deras krets utbreda sig?
Hvarför grublar du, när nattens timmar
Öppna hvilans famn mot tröttad själ?
På hvad sätt det underbara glimmar,
Gör detsamma, blott det vill ditt väl.