1.
Hos Gud är idel glädje,
här trycker mången nöd.
Här får jag ofta sucka
och äta tårars bröd.
Här blandas fröjd och smärta
för Herren Jesu brud,
men där skall så ej vara,
ty glädjen bor hos Gud.
2.
Här har jag ej mitt hemvist,
här bor jag blott i tält,
men hän mot glädjestranden
mitt synglas jag dock ställt.
När världen ler och lockar,
jag skådar mot den borg,
där jag skall bo för evigt
och glömma all min sorg.
3.
Jag vill då lott ej byta
med den sin del här får,
nej, hellre under tårar
den ädla säd jag sår,
blott jag med fröjd får skörda
en gång vid vägens slut,
då världens dårar tagit
sin hela fröjd förut.
4.
Mitt hopp för evigheten
är byggt på säker grund.
Må korset gärna trycka
ännu en liten stund!
Snart ingen sorg skall vara
och ingen klagan mer,
då jag med ohöljt öga
min Jesus evigt ser.