1.
Gud ske lov, min vän han blivit,
O vilken vän!
Han har sig för mig utgivit,
O vilken vän!
Han som så av kärlek glöder,
Att för oss han dör och blöder,
Att han kallar oss för bröder,
O vilken vän!
2.
Ack, mitt livs förtrogne frände,
Du var min vän,
Då jag ännu dig ej kände,
O vilken vän!
I mitt syndalopp du slog mig,
Och från dödens väg du drog mig
Och till barnaskap upptog mig;
O vilken vän!
3.
Alla synder han förlåter,
O vilken vän!
Mig hugsvalar, när jag gråter,
O vilken vän!
Då olycklig jag förgår mig,
Bäst av alla han förstår mig,
Och av kärlek blott han slår mig,
O vilken vän!
4.
Även då han djupt sig döljer,
Är han min vän.
Alltid lika huld mig följer
Min bäste vän.
Sker mig något svårt, så sker det
Mig till godo, Vännen ger det;
Efteråt jag tydligt ser det;
O vilken vän!
5.
Allt bekymmer jag då kastar
Helt på min vän,
Allt, vad som min själ belastar,
Förstår min vän.
Tronens liv befästa, föda
och mitt kött korsfästa, döda.
Lindra tidens vedermöda,
Allt gör min bäste vän.
6.
Det är evigt liv att känna
Gud som sin vän.
Sälla de, som funnit denna
Vår bäste vän,
Ja, för evigt sälla, rika.
Andra vänner dö och svika,
Denne vän är alltid lika;
O vilken vän!