1.
Gud sina barn med vishet leder;
Han skiftar glädje och besvär.
Ett barn, som får allt, hvad det beder,
Sin egen ofärd snart begär.
Lär då en gång att döma rätt
Om denne faderns delningssätt!
2.
Om alla skatter vi förlore,
Så blir dock Jesus hos oss kvar;
Om ingen vän i världen vore,
En vän i Jesus jag dock har.
Den sig åt honom anförtror,
Af lyckans skiften ej beror.
3.
Så falle då på våra kinder
Ej mera någon tröstlös tår!
Vår nöd med Jesus oss förbinder,
Vi äro hans, och han är vår.
Han våra sorger skall till slut
Likt våra synder plåna ut.