En liten pilt jag bygga såg
ett skepp af flarn med flagg och tåg:
ack, hvad det fröjdade den lilla!
Kom så en högvis trumpen man
och skepp och flagg en dårskap fann,
beviste det… all fröjd försvann.
Ack, hvad den vise gjorde illa!
Till nya löjen gossen lopp…
I skålen såpan löstes opp,
och bubblan flög så präktigt skiftad.
Den vise skrek: “Hvad uselhet!
se bilden af din dödlighet!”
Och bubblan sjönk, och gossen gret.
Hvi blef hans glädje så förgiftad?
I öfverkloke i vår värld,
hur liten tack den nit är värd
att sanningsglaset för oss hålla,
att gillra med förnuftets garn!
O, lämnen oss — vi äro barn —
och våra lekverk och vårt flarn
låt oss i ostördt lugn behålla!