Som gevärsrop och patruller
mellan passena — så fuller
2gå örfilarna,
liksom skiljemynt, emellan
pryglen och den svarta fällen,
2i kasernerna.
Dock jag ännu ej hängt läppen
för ett nyp af hasselkäppen;
2och för rappena
misste jag af vana ledan —
skrämseln borttog brännvin, — svedan
2ekepinnarna!
Stundom brast väl tålamodet —
jämte sinnet — kokte blodet
2uti ådrorna,
när ett barn till fänrik nöp mig
uti örat — för jag söp mig
2full på krogarna;
Och höll tal om nykterheten,
och den måttliga dieten!
2liksom magarna,
stort på bytet just förlora
mellan halfvan och de stora
2Wieselgrenarna!
Och en ilsken kruka läste
böner öfver mig — och snäste,
2sent och bittida,
för ett damkorn på bandtleret,
och en rispa i geväret,
2eller plåtarna;
Och en andryg grefve trängde
genom rotarna — och blängde
2på persedlarna, —
der vi uti högtidskläder,
stodo skönt — och slöko väder
2på paraderna!
Och han pratade om skammen
för en knekt af gamla stammen,
2de der lexorna,
lagom nog till själanäring
åt rekryter och beväring
2under rasterna!
Men på fullväxt folk det gagnar
ungefär, som smörja vagnar
2in med ättika;
som att vatten slå på gåsen,
eller hälla uti påsen —
2bäska dropparna!
Ägde man blott makt att taga
sju för tu — och strafflöst draga
2folk vid näsorna;
och så fick i fred pantsätta
för en sup, de der honnetta
2hedersordena;
Och man kunde se'n föetära,
såsom brännvinsbröd sin ära —
2de uppbyggliga,
höga, svassande och lärda
talen om den vore värda
2tobakspengarna!
Nu på båten jag esprit'en
för en hacka ger och pli'en —
2och åt fannoma
drage hela ambitionen,
ökar den ej dagportionen
2och stickstyfrarna!
Och ej heller — fan regera
mig! — jag tänkt på någondera! —
2Nej, jag tackar jag, —
ingen låter mig förskräcka
af en kötted till att sträcka
2sönder vristerna.
Men i morgon — kan man tänka!
som en lysmask, skall jag blänka
2bakom trummorna!
Hvilket skimrande elände?
Kneckten sig mot väggen vände —
2och slöt ögonen!