Farväl, mitt kära barn, till dess vi åter råkas

Farväl, mitt kära barn, till dess vi åter råkas;
din sorgsna, hulda far än gråter vid ditt namn.
Min lilla ögnalust! I seraphimers famn,
hur ljuvligt blir för oss att med varandra språkas,
och du i ljusets sken att åter se din mor
och dina syskons namn förklarad kunna nämna!
Men jag åt tidens grus vill mina tårar lämna:
Vi råkas, kära barn, och glädjen skall bli stor.