(Tillegnad en förlofvad.)
En visa vill jag sjunga,
En hjertans liten en,
Om hur de vågor gunga
Min båt i månans sken.
På andra sidan fjärden
Der bor min lilla tös:
Dit vill jag styra färden,
Der vill jag glömma verlden —
Gud hjälpe mig! jag nös.
Det bådar godt, jag lättar
Ett känslofullt humör.
Hos Selma får jag plättar
Och pussar och likör.
Der ibland lundar ljufva
Står våren i sin ståt.
Der blomstrar hvarje tufva,
Der kuttrar ömt min dufva:
Styr på, min lilla båt!
Du vän för hjertan kranka
Och älskogs ömma par!
O, måne! håll din blanka
(Jag menar lykta) klar!
För älskande betryckta
Du aldrig stängt din dörr:
Din gamla kärleks-lykta,
Den innerligt omtyckta,
Hjelpt många tusen förr!
De suckar utan ände
Som i din vård du tog.
Om jag blott hälften kände,
Jag kände Gudi nog!
Din huldhet mot de kära
Dig gifvit namnet "kysk,"
Och jag vill nästan svära,
Du fått det af en Tysk.
Jag vill i spåren följa
Utaf ditt snabba hjul.
Skjut på, du klara bölja,
Håll fullt, du lilla kul!
"Min julle lätt på vägen,"
Framåt i Frejas sken!
O! att min färd på J sågen:
Gud Amor står med bågen
Vid rodret som kapten.
I röda rappet landar
Min slup vid Selmas strand.
Re'n blomstrens ljufva andar
Mig komma mot från land.
jag gigar mina lappar,
Jag hennes stämma hör;
Mitt hjerta våldsamt klappar,
Jag tror jag hufvut tappar
Och af förtjusning dör.
E. S—dt.