En grå och stilla sjö med sanka stränder,
med bruna vassar och med gula trän.
Från land hörs usla kråkors hesa skrän
och i det stilla vattnet knurra änder.
Ack inom kort de skola draga hän
till mera lyckliga och varma länder,
me'ns här i köld och mörker allt sig vänder
och vinden sliter sommarns lust-palai'n.
Det bor förgängelse, evart man skrider.
I själatåget all natur'n sig vrider.
En dum person går kring bland döda blad.
Den tänker på, att det var ljuvt i våras
att av en lustig liten dame bedåras,
så ljuvligt, att Personen än är glad.