Dyre kung! var välkommen nu åter
från krigets larm i blodiga stig:
Se ditt folk, hur i glädje det gråter,
och i stoftet bugar djupt för dig!
Har du dig mödat, ädel och stor,
med din broder gått döden till möte,
så öppnar ock Svea sitt sköte,
omfamnar Gustaf med sin bror.
Hoglands seger, och Gustaf tillbaka,
med lagrar krönt - vad felas oss mer,
än den vällust i Norden att smaka,
då, enighet, man dig tillber?
Du har ett skingrat folk gjort till ett
och du lärt de upproriska känna;
med din klinga, ditt snille och penna,
på nytt du Sveriges väl berett.
Präster! öppnen nu templen, och buga
i alla rikets vinklar och vrår,
och förkunnen i ringaste stuga,
hur Försynen helgat Gustafs spår,
när han för folket tog sitt beslut
att dess ovän i bojorna binda.
Du, så älskad av oss från din linda,
i döden våra suckar njut!