1.
Det är så godt att om Jesus sjunga,
Hans godhet prisa, hans nåd förkunna,
I sången säga, hwad Han är god,
Som oss har köpt med Sitt dyra blod!
2.
När jag nu skådar Hans död och smärta,
Straxt kännes glädje uti mitt hjärta;
Då blir det godt att i sångens ord
Få tala om hwad wår Gud är god.
3.
Då sjunger jag om hwad tröst jag äger,
Hwad hjertat känner, hwad Anden säger;
Blott den det wet, som har Gud till Far,
En werldens wän det ej fattat har.
4.
Jag är så nöjd, ja, så trygg och glader,
Min wän är Jesus och Gud min Fader,
Och himmelen är min arfwelott —
Det finns ej mången, som mår så godt.
5.
Jag har förlossning igenom blodet,
Ty Herren säger bestämt i Ordet,
Att Jesus köpt mig, sådan jag är,
Samt ewig kärlek ock till mig bär.
6.
Hwad skulle jag nu wäl mer begära,
Hans brud jag är ju, den täcka, kära;
När blodet nedflöt från korsets stam,
All dom blef upphäfd, all synd förswann.
7.
Ej under då, om jag nu will sjunga
Om wännen Jesus med lossad tunga
Och börja litet att jollra här,
Tills jag för ewigt får sjunga der.
8.
Mig werlden aktar wiszt ganska ringa,
Och af dess skatter har jag just inga,
Men jag ej byter med hwem det war:
I himlen har jag en riker Far.
9.
Han ger härnere, hwad jag behöfwer,
Och himlaarfwet blir ändå öfwer,
Då jemmerdalen jag lemna får,
Helt salig jag inför Lammeten står.
10.
Fast ögat tåras, fast blicken skymmes,
Fast Jesus ofta för mig bortgömmes,
Jag sjunga will på min sång ändå,
Ty Herrans löften, de fast bestå.
11.
Hwad Han har lofwat är fast som döden,
Han är densamme i lust och nöden;
Han kan ej ljuga, ty Han är Gud,
Han kan ej glömma sin köpta brud.
12.
Snart får jag flytta från jordens dalar
Till himlens sköna och ljusa salar,
Ack, sköna hwila, ack, ljufwa ro!
Jag får långt mera än jag kan tro.