I stjernlös qwäll, som bredde mörkrets flor
Kring konunga- och borgare-palatsen,
En ung off'cer på Norrbro gick och swor
Att hon ej ännu war på mötesplatsen:
"Flyg aftonflägt! och eden bär,
Och skynda på min lilla Lotta,
Och säg att jag gått trogen här
Från klockan sju till klockan åtta."
Af mången lykta staden lystes opp
Och par om par de älskogs-skaror wandra.
Den unge krigarn sjöng med mod och hopp,
Att, om ej Lotta kom, fick han wäl andra:
"Flyg aftonflägt! och sången bär,
Att den må hinna lilla Lotta,
Och säg, att jag än wäntar här,
Fast klockan redan slagit åtta."
Men ack! der kom en tärna snörd och spänd.
Ej länge njöt hon ljufwa ensamheten;
Ty af sin nya kärlek krigarn tänd
Sin arm straxt henne bjöd uti förtreten.
"Flyg aftonflägt, och skyndsamt far
Med förebråelser till Lotta,
Och hwiska, att jag trogen war
Från klockan sju till klockan åtta!"