Lycksalig är den man, som ej,
Gift runda året om, sin qvinna trätsjuk funnit,
Som från det blida ja, han uti brudstoln vunnit,
Ej sedan skalla hört mång tusen sträfva nej!
Lycksalig är den man förvisst,
Hvars femtonåriga och danserfarna dotter
Vid smicker och kurtis och suckar och komplotter
Utur sin rosenkrans ej någon blomma mist!