Jag vet ett land, långt upp i högan Nord,
ej varmt och rikt som Söderns länder,
men hjärtan klappar der för fosterjord,
och mandom bor, ja! mandom bor
på Siljans gröna stränder;
och skogar susa der i dyster prakt,
och elfvar brusa der från trakt till trakt:
ett herrligt land, ett herrligt land
i gode Dalamän, i gode Dalamän!
och hvem det landet en gång sett,
han längtar dit, längtar dit igen.