1.
Brist ut i tåreflod, du hårda hjerta:
Si! huru Frälsaren är stadd i smärta:
Han är nu redan dömd uti palatsen,
Och bär sit tunga kors til afrättsplatsen.
2.
Han går friwilligt ut med bundna händer:
Hans rygg är hårdt med streck til korset spänder:
Ho är, som ej til gråt och tårar röres,
Då GUD bland mördare til döden föres?
3.
Han hinner ändligt fram med wedermöda
Til rummet, där de nu sku honom döda,
Där kastas han omkull och omildt ryckes,
Med obarmhertighet til korszet tryckes.
4.
Tänk, hur hans såra kropp af plågor swider:
Hur ömkelig han sig på korszet wrider.
Hör syndare, hur han för dig här beder.
Si! huru han sit hufwud böjer neder.
5.
Märk ändamålet, hwarföre han trälar,
Är, at han hjelpa skal de arma själar,
Som uti synda-sorg sin händer wrida,
Och under lagsens dom med ängslan qwida.
6.
Hör syndare, du som wil bli hugswalad,
Din synd med JEsu blod är rikt betalad:
Kan du wäl häruppå med alfwar tänka,
Och ej dit hjerta åt honom skänka.
7.
Nå, wil då ingen mer i werlden wida,
Wil jag dock träda på min JEsu sida,
Hwad kan det skada mig, om werlden häder,
Då JEsu sår och blod mit hjerta gläder?
8.
Låt, Jesu! mig Ditt kors och död högt akta;
Din frälsningsnåd ej gäcka och förakta.
Jag will Ditt kors här skatta för min ära,
Och efter Dig i tron mitt eget bära.