1.
Bor Kristus genom tron i mitt hjärta,
Så fruktar jag för ingen nöd och smärta;
Då vet jag, att han beredt åt mig
Ett evigt, oförgängligt arf med sig.
2.
Är jag en lem i hans lekamen vorden,
Så skall jag, trots all synd och brist på jorden,
Bli honom lik, fullkomligt lik, när jag
Får se min Jesus, som han är, en dag.
3.
Här ser jag honom blott i ordets spegel,
Men när jag en gång bärgat mina segel
Vid hemmets sälla kust, då skall jag se
Min frälsare med ohöljt anlete.
4.
Så vill jag ej på jorden bo och bygga,
Men vid hans fasta nådesord mig trygga,
Förgäta det till rygga är och glad
Där uppe söka mig en säker stad.
5.
Där uppe skall en evig sabbat vara,
Ett evigt jubel från en frälsad skara —
Tänk, när ock jag får stå vid lifvets älf
Och glömma allt och se på honom själf!