Som en hektisk efter valsen,
så med andan djupt i halsen,
2sirligt chapeau bas,
i sig sjelf för bålt charmerad,
öppnar grefven, guldbroderad,
och med stjernor rikt ornerad,
2deux battangerna;
Till en Tant förutan tänder
han i ångesten sig vänder;
2och af suckarna
qväfd, han börjar högt orera
om förhållanden — och flera
upptåg uti stan, med mera,
2pack — et cetera!
»Mobben väsnas, dräggen gäser.
O, mon Dieu! Man Marseillaiser
2hör på gatorna,
högst gemena och vulgära,
som påminna, på min ära,
om de revolutionära
2barrikaderna!
A quelle place jag ögat vände:
fil af glopar utan ände!
2och på torgena
kräk, parole d'honneur i klunga,
och i têten tåga unga
frihetshjeltar sturskt — och sjunga
2Marseillaiserna.
Hu, den franska Simonismen,
massans välde, terrorismen,
2Guillotinerna!
Pöbelns sjelfsvåld går för vida;
man till stränga mått får skrida,
och ej låta sig topprida
2af trashankarna!
Sämre menskor, menigheten,
ryker folk med hofembeten
2opp i näsorna;
sjelf Polismästarn, i trakten
utaf Södermalmstorgsvakten
vid Maria, kom ur takten
2och koncepterna.
Allt hvad maktspråk är, förgäfves!
blodsutgjutelse här kräfves.
2finge Garderna,
store Gud, blott raskt chargera
och med eftertryck agera
mot de der, som insultera
2Myndigheterna!
Öfver berg och branta backar
har jag sprungit, så det lackar
2svett ur porerna;
fåfängt ordnarna jag döljde;
pojkar mig med ovett höljde,
och Plebejerna mig följde
2tätt i hälarna.
Alla Nermans rutor springa
uti Ålandsgränd — och klinga
2emot stenarna;
och till korta kom Kansleren,
ma foi, trots militären!
fick han ej i högsta sferen
2skydd mot lymlarna!
Alla djeflar äro lösa;
som ur brunnar smuts de ösa
2på Hindbeckarna,
ryda öknamn och betiser,
grofva glåpord och malicer;
slöddret säger oss sottiser —
2O, min nådiga!
Med cigarrerna påtända,
öfverallt de illa kända
2Rabulisterna,
otäckt fräcka och oblyga
fram i korta kappor flyga;
lömskt uppviglarena smyga
2sig ur gränderna!
Att vi nu ej sitta trygga,
tacka kunna vi de stygga
2Aftonbladena;
vår Oppositions organer;
fria pressens Coq à l'aner,
och vår tids Republikaner:
2Tidningsskrifvarna.»
Nu bland fröknar och niècer
Som en retad katta, fräser
2mellan kuddarna
utaf ejderdun, en qvinna
i dormeusen — en grefvinna
utaf äkta race — besinna
2femti anorna!
Uti sidensargesaloppen
våndas vildt den vissna kroppen:
2(som bland myrorna
ormen vrider sig i stacken);
sen den vanliga attacken
utaf kramp hon får i nacken
2och i nerverna;
Eau de luce — servetter varma
ack Gud nåde nu de arma
2domestikerna!
ren af vrede sväller barmen —
uppå nåden som i harmen
mot de råa lyfter armen
2— emot pigorna.