1.
Ängslan, sorg, gråt, harm, förtret
pina, kval, olycklighet
Äre mina följesvenner
som mig kvälja natt och dag
mitt behag
är, att jag av tiden känner
deras lag.
2.
Det allena tröstar mig
fast jag tröstlös utan dig
måst i pust och olust liva
att mitt liv ej längre så
kan bestå;
Dödsgudinnan skall snart klyva
min livs-trå.
3.
Ditt solsträland' ögnepar
tänder elden som jag har
och har gjort mig snart till aska
sen förtvivlan mitt lyckslopp
jämt min kropp
ända vill i döden raska
utan hopp.
4.
Dina kinners rosenfärg
torkar ut min blod och märg
dina läppars skönhet skiner
lik korall och purpur ler
ja vad mer!
som de rödaste rubiner
färgan ger.
5.
Ty min lust, mitt liv, min död
trösta mig i denna nöd
så vill jag dig alltid prisa
med min penna och min mund:
Min dödsstund
skall ock tigga med en visa
din misskund.
6.
Då skall jag med sorglig fröjd
lell i graven bli förnöjd
att jag har för din skuld lidit
Margaris, min själs behag!
Andra jag!
Och intill min dödsstund kvidit
natt och dag.