5. »Vilka låta fartyg
flyta vid stranden?
Var hören I, krigare,
hemma själva?
Vem biden I på
i Brunavåg?
Vart lyster eder
att leden känna?»
Helge sade:
6. »Hamal låter fartyg
flyta vid stranden;
i Lässö höra vi
hemma själva;
bris vi bida
i Brunavåg;
österut lyster oss
att leden känna.»
Sigrun sade:
7. »Var har du, furste,
vapen prövat
eller valplatsens fåglar
föda givit?
Vi är din brynja
med blod bestänkt?
Vi äta hjälmklädda kämpar
köttet rått?»
Helge sade:
8. »Det utförde ylvingars
ättling nyss
väster om havet,
om veta dig lyster,
att björnar jag tog
i Bragalunden
och örnens ätt
med uddarne mättade.
9. Nu orsaken, mö,
är yppad därtill;
stekt därför föga
vi fingo på havet.»
Sigrun sade:
10. »Dråp ger du tillkänna;
död måste på valplatsen
konung Hunding
för Helge falla.
Det drabbades samman,
då släkt I hämnaden,
och blod sprutade
på spetsen av svärdet.»
Helge sade:
11. »Hur visste du,
att vi voro de,
snabbtänkta mö,
som släkt hämnade?
Många hjältesöner
djärva äro
och snarlika
släktingar till oss.»
Sigrun sade:
12. »Ej var jag fjärran,
du folkets hövding,
i går på morgonen
vid den grymmes livsslut;
dock Sigmunds son
slug jag anser,
då i dunkla ord
du döljer din bragd.
13. Förr en gång såg jag dig
fara på långskepp,
när du stod och stred
i stammen den blodiga,
och svala vågor
svallande lekte.
Nu vill sig drotten
dölja för mig,
men Hognes mö
Helge känner.»