1.
Ack, varföre sörja? Jag har ju en vän,
Som bär på sitt hjärta min nöd
Den vännen är Jesus, han älskar mig än,
Han älskar i liv och i död.
2.
Han mig har benådat, så usel jag var,
På nåd i hans rike jag bor,
Och nåden allena skall hålla mig kvar —
O Gud, vad diin kärlek är stor!
3.
Jag vet, att min Jesus skall hjälpa mig än;
Ty bidar jag stilla och nöjd.
I kärlek han agar men tröstar igen
Och byter min klagan i fröjd
4.
Han går vid min sida, han vakar alltjämt,
Han tröttnar ej, han, såsom jag:
Och riket jag ärver, så har han bestämt,
Och så är min Faders behag.
5.
Jag fruktar ej mera för avgrundens makt,
Mitt fäste är Israels Gud:
Han skall för mig bevara, ty så har han sagt,
Han kan ej förgåta sin brud.
6.
Så reser jag trygg till det härliga land,
Fast vågorna skyhöga gå.
Om Frälsaren sover i skeppet ibland,
Han är ju i skeppet ändå.