1.
Ack endast löf!
O själ, begråt en tappad nådatid!
I werldens tjenst ett lif gått fram
Med brutna löften, synd och skam,
Och skörden — qwal och strid!
Ack endast löf! Ack endast löf!
2.
Ack endast löf!
Ej någon frukt af lifwets arbetsdag:
Man sår sin säd, ack ogräs blott —
Man talar, men man gör ej godt —
Och skördar hugg och slag.
Ack endast löf! Ack endast löf!
3.
Ack endast löf!
Och minnets qwal ej plånat skulden ut.
Och om du räknar år för år
Hwar dag som dig förlorad går,
Du märker då till slut —
Ack endast löf! Ack endast löf!
4.
Med wiszna löf
Hwem dristar wäl för Mästaren sig te?
Hwem törs förutan kärfwar gå
Och fram för domartronen stå
Och låta honom se
Blott wiszna löf! Blott wiszna löf!